Bilder på färdigställda modeller

Först ut är en Archerpjäs

Snett framifrån

Snett bakifrån

Efter Archern blev det en VW-66 som får lite uppvaktning

Några byggen senare blev det en S14B med intressant historia, det var inte helt nådigt att få ihop "glasverandan"

Lite om individens historia finns här

En Willys Jeep någonstans innanför Ohama Beach i början av juni 1944.

J28B från F11 i Nyköping. Detta exemplar 28133 levererades till F8 Barkarby den 15 mars 1950 och överfördes till F11 Nyköping under våren 1953. Syftet vara att inskola F11:s S 31 piloter i readrift inför leverans av S 29C. Flygplanen saknade helt kamerautrustning. J 28B var i tjänst vid F 11 fram till 1955 och kom således att tjänstgöra parallellt med S 31 Spitfire, S 18A och en kort tid S 29C som tillfördes F 11 med början i april 1954. Någon större sensation var det inte att flyga 28:an på F 11. S 31 Spitfire var i flera avseenden överlägsen J 28B och hade betydligt bättre stigprestanda.

SdKfz 124 Wespe var en bandgående artilleripjäs som användes av Tyskland under 1943-45. Tyskland såg behovet av en artilleripjäs med god framkomlighet, högre framryckningshastighet och bättre skydd för servisen. Panzer II hade tjänat ut som stridsfordon och chassit återanvändes till Wespe. 10,5 cm pjäsen utgjordes av överlavett med eldrör från 10,5 cm leFH 18.

Ferguson TE20, även kallad Grålle
Namnet TE20 har den fått av T=Tractor, E=England och 20 engelska skattehästkrafter. Motoreffekten uppgick till ca 30 hk. Den hade fyra växlar framåt och en bakåt. TE20 tillverkades 1946-47.

Det nya med "Grållen", som den kom att kallas i Sverige, var den hydrauliska trepunktslyften med sin automatiska tyngdöverföring, vilket innebar att även en lätt traktor kunde dra förhållandevis stora redskap utan att slira. Metoden, som bygger på tryckavkänning i övre bärarmen, förhindrar att redskapet gräver ner sig i marken.

Traktorn tillverkades i över en halv miljon exemplar och såldes i Sverige i cirka 33 000 exemplar av AB Farming i Nyköping. Det får anses vara ett stort antal i slutet på 40-talet. 1956 tog den då helt nykonstruerade FE 35 över med bensin, fotogen eller dieseldrift. Efterträdaren hade bland annat större motor, sex framåt- och två backväxlar.

Mitt senaste bygge är en J 34, nr 34004 det var en Hawker Hunter F.4 Mk50.
Den tillverkades av Hawker Siddeley Aircraft co, Blackpool 1955
1955-12-10 kom den till F18 och fick kod gul D, 3:de divisionen och godkändes 1955-12-29.
1962-04-14 överfördes den till 2:a divisionen F18 som blå C. När F18 fick J35 överfördes den till F9 1962-10-30, och blev röd B, senare F9-01. Planet kasserades 1968-09-12 då flygplanstypen utgick.
J34 flög obeväpnad under de första åren. Sköt man med akan kunde det leda till motorstörningar, pumpning och eventuellt motorbortfall. Genom att montera tryckdämpare på varje akan löstes problemet. Det var mycket hemlighetsmakeri om detta.
J34 var bland de första jaktplanen som utrustades med jaktrobot, Sidewinder, rb 24.
Den har fått lite extra i form av cockpit från Aires, bälten, instrument, robotar, klaffar med mera från Eduard. Skenorna kommer från Flying Leathernecks.

Nästa model blev en Fokker Dr. 1, röde baronens sista flygplan.

Ur en annan vinkel

Här syns säkerhetsbältena av tyg från HGW

Efter många om och men blev min Revell 65 Shelby Cobra 427 klar. Den påbörjades före sommaren, men sommar, husägare, morfar med mera påverkar byggtakten. Nu var jag långt utanför min komfortzon med panellinjer, halvmatt lack etc på flyg och stridsfordon. Här skulle det vara blankt. Jag bestämde mig för att måla dekoren i stället för att använda medföljande dekaler. Huvuddelen av kromet hamnade i Klorin. Modellen har väl en del övrigt att önska, troligen från mitten av 60-talet.

Nästa bygge blev en F6F-5 Hellcat.Det var ett av amerikanska flottans viktigaste jaktplan under andra världskriget. Hellcat var ett utomordentligt robust och fältmässigt flygplan, framdrivet av en Pratt & Whitney R-2800-motor på 2 000 hk. Beväpningen var 6 stycken 12,7 mm kulsprutor, upp mot 1 ton bomber eller attackraketer. F6F kom i strid första gången i augusti 1943. Planet deltog även i Koreakriget.

Det byggdes 12.275, endast 270 förlorades. Hellcatpiloterna gjorde anspråk på 5.156 nedskjutningar. Detta exemplar flögs av Lt Eugene A. Valencia, VF-9 USS Lexington. Han blev den tredje bästa piloten med 23 bekräftade, 2 troliga samt 2 förstörda (källa Eduard). Byggsatsen kommer från Eduard, satsen innehåll PE samt resinhjul. Det enda tillägget är säkerhetsbälten från HGW. Det var en liten utmaning att trä spännena i skala 1:48.

Hellcat är inget kattdjur utan en häxa eller en illasinnad kvinna.
(Merriam-Webster)

Senaste alstret i pannrummet.
En Spitfire Mk Ia tillhörande 610 Squadron (County of Chester) RAAF. 610 Squadron tog emot fyra Spitfires Mk Ia som använde koden DW-K. Spitfire P9495 var den andra, som ersatte Spitfire N3289 kodad DW-K, som flögs av Flying Officer J K Wilson och rapporterades förlorad över Dunkerque, Frankrike den 29 maj 1940. Vare sig flygplan eller flygförare återfanns.

Spitfire P9495 var ursprungligen "vit och natt" på undersidan och målades om i kulören Sky, när flygplanet anlände med skvadronen, i början av juni 1940.

Flygplanet flögs av piloterna S.J.Arnfield, P.Litchfield, J.Ellis och D.F.Corfe. Den 12 augusti flögs den av Stanley John Arnfield. Flygplanet skadades allvarligt under detta uppdrag, och även om piloten lyckades utföra en säker landning, skrotades den strax efter.

Endast Stanley John Arnfield överlevde WWII.

Undersidan med fyra fälltankar. De små sakerna som sitter utanför de yttre fälltankarna är apparat 15, en radarvarnare.

Ovansidan med sitt typiska mönster i grönt och blått. Mönstret varierade beroende på lackerarens dagsform.